tthereseveronicaaa

Då skitsnack inte fanns.
Kärlek var att hålla någon i handen & att bara bli omhållen.
Höjden av smärta var när barbiedockan eller  om gosedjuret tappade huvet eller att bästavännen skulle bort en vecka.
Värsta gråten var när man skulle hem från sin bästis eller om man skulle åka bort från han/henne.
Största rädslan var monstret under sängen eller i gaderoben...
Nu finns nästan bara skitsnack , kärleken har förändrats till en pojkvän som man bara älskar. 
Och höjden av smärta är när man bråkat med dom du älskar mest eller sårat dom du älskar mest.
Och värsta gråten är när man har mens eller om det djuret du hade försvann. och största rädslan är att förlora sina bästa vänner och aldrig åter få dem igen.
jag skriver detta för jag ibland längtar tillbaks till alla fina minnen som finns... 
tex. första gången jag mötte en av mina vänner.hon gick på hedingskolan på sexårs i storvik och man började där och jag var blyg och inte kände någon så fick jag låna hennes kulor..
men det finns även dåliga minnen som när jag och mina kompisar bråkade för första gången om en väldigt fånig sak men det var så enkelt att bli sams igen man bara kramar varandra och sa förlåt..
eller..den gången jag och min syster bråka om en kent docka vi hadde bara en killdocka som vi dela på.
Vi stog och drog i varsin sida tillslut tappa han huvet...
Det finns mycket man har gjort när man va mindré men alla saknar det inte, vissa har fått levt med krig och nästan ingen mat alls och haft den fruktansvärt svårt att leva och vill inte tänka tillbaka, men även dom har något fint minne som barndom..